Plocka frukt i januari

Det är ju inte varje dag man går förbi ett fruktträd med mogna frukter i januari.



Jag gav allt för att få tag på en frukt.





Vernissage

Så här såg det ut i vår dusch i torsdags. Brian hade gjort rent avloppet och hällt i lite kemikalier som skulle trolla bort hårtussarna i rören.


Vi hade även en annan lapp på insidan av ytterdörren. Brian och Victoria hade hjälpt deras vän Bob att fixa ihop en vernissage för hans nya tavlor.


När vi kom dit spelade och sjöng en tysk tjej som jag inte vet vad hon heter.


Brians hund gillade uppmärksamheten han fick när han låg mitt på golvet.


Sen vandrade vi runt och kollade på tavlorna som man ska göra när man är på vernissage. Det här konstnären Bob i ett självpoträtt.








Sen drog dom här igång. Skulle nog säga att det var kvällens höjdpunkt.




Det här är vår granne som bor två våningar nedanför oss. Han kan det här med att röka och spela munspel samtidigt och folk säger att män inte har simultanförmåga.




Bob var lite nervös innan men det blev en lyckad kväll med mycket folk.

Origami i skyltfönster

Här om dagen gick vi förbi det här fina skyltfönstret.
 


En lördagspromenad

I lördags begav vi oss ut på en promenad trots det kalla vädret. Jo jag vet vi får inte klaga. Men vill ändå säga i mitt försvar att det är rått.



Vi stannade på ett bageri och åt dom minsta croissanter (fyllda med chocklad) jag sett. Skulle gissa på ett pekfingers storlek. Vi åt även minimuffin men dom han vi moffade i oss innan kameran kom fram.


Samtidigt som vi åt stod vi och skrattade åt en hund som även han/hon stod och längtade efter sin matte som var inne i en butik. Han/hon verkar inte släppa henne med blicken.


När nytt möter det gamla.


Hittade ett litet torg med konstnärer under ett träd.


Vi fick ingenting gjort av det vi planerade att göra. Men nu i efterhand var det en fin liten promenad.


Hunden som väntar

Brian som vi bor med har en fin skrothund. Men varje gång han går hemifrån ser det ut så här.




Vi försöker få honom på bättre tankar men enligt blicken är han inte 100% övertygad.


The future is analogue

Igår var jag och hämtade ut ett viktigt kuvär hos fotobutiken.


Jag hade nämligen fotat upp en rulle med min analoga Diana kamera. En av mina favoritleksaker som jag fick i födelsedagspresent av John för två år sedan.


Negreta ville ochså titta på dom.


Jag har två favoriter. Den ena är den här med Dali som tittar fram som jag tog när vi vandrade runt planlöst i staden.


Den andra är från balkong. Känns väldigt osvenskt att hänga tvätt på detta cis.


Dessa är fotadei hamnen, ett stenkast från där vi bor.






Det känns lite speciellt att bo i en stad med palmer.

Tredje dagen på jobbet



Nu får vi inte lika mycket panik i alla samtal på jobbet. Dagarna bara rullar på och går så fort, kan ju bero på att vi bara jobbar 08.00-14.00. Sen har man hela dagen på att göra saker som man tycker är roligt. Jag går omkring och fotar och John leker med sin skateboard.

Men idag har vi tagit oss i kragen och skaffat oss ett spansk bankkonto och headset. Så nu mina vänner har vi Skype igen.

Butiken brevid vår port

Vi kanske har den finaste butiken jag sett brevid vår port, även om den ägs av en vresig man som inte tillåter kunder att vara i butiken. Jag har en stor förkärlek till jordglobar så varje gång man går förbi blir man genast på bra humör.


Första dagen på jobbet

Vilken dag!

Stackars kunder som fått oss på tråden idag. Vi var ett gäng nervösa personer som satt och stakade oss genom samtalen. När vi slutade kändes det som vi hade jobbat dygnet runt i 5 dagar när vi igentligen bara jobbat 6 timmar.

Man kan sammanfatta dagen med det här:

Antal gånger vi hörde tjejen brevid oss ropa "Jag får panik" under ett samtal: 3
Antal gånger vi sa "Jag säger upp mig" till varanndra: 5
Antal gånger vi frågade vår coach frågor: 30 078 (stackars sate)
Antal gånger vi tryckt på knappen "Mute" (alltså så vi kan prata och få hjälp men att kunden inte hör vad vi säger): 52 362

Men det här ska nog gå bra. Nu hoppas vi att morgondagen ska bli lite enklare. Så här ser agendan ut ikväll.


Dagen vi klarade testet

Trots den dystra bilden så har det varit en riktigt bra dag.

För att få jobbet på kundservice har vi vart tvungna att gå en veckoutbildning i allt vi kan tänkas kunna svara på för Com hems kunder i Sverige. Allt hängde på provet idag och både jag och John blev godkända. En stor klump av oro försvann. Jag fick till och med en av det bästa resultaten i klassen. Imorgon börjar det som vi bävar för. Att hjälpa kunder på riktigt.



Vårt nya hus

Efter ha stångat oss fram mellan alla turister på La Rambla kom vi äntligen fram till vår nya lägenhet som vi skulle bo i. Victoria mötte upp oss i dörren och visade runt oss i vårt nya hem. Hon ärsom är som vår spanska mamma (trots att hon bara är i 30-års åldern) så hjälper hon oss med allt som vi kan tänkas behöva. Annars är det David från Californien som jobbar som engelska lärare och Brian från England som är ljustekniker. Han är en lustig filur som har delat hus med bland annat David Bowie och Iggy Pop när han jobbade på deras turneer när dom var unga på 70-talet. Han har många historier på lager kan jag lova.

När vi kom till vårt rum visade det sig att katten Negreta bodde där eller ja det kändes som om det snarare var av henne vi hyrde rummet.  Hon älskar vårt rum men det är som vi har skaffat katt fast vi slipper allt sånt som ge henne mat och tömma kattlådan.

Det första hon gjorde var att ockupera Johns ryggsäck.


Sen har vi Brians skrothund som är lite kamerablyg, så det här är den bästa bilden jag har på honom.

Sen har vi en balkong till vårt rum som känns lite lyxigt.


På kvällarna har vi den här utsikten från den.

Vi har även en takterass där man kan hänga på eller bara kolla på när grannen hänger tvätt.


Annars ser utsikten lite ut så här. Mankan verkligen inte klaga på den.




NI får se lite mer bilderpå rummet snart när dvi har fixat till det lite mer och städat.

On the way


Efter mycket om och men så bestämde vi oss att ta vårt pick och pack och flytta till Barcelona. Vi kom fram på flygplatsen runt ett på natten och skulle försöka födriva tiden tills vårt plan lyfte 06.30.

Vi vandrade som zombies i gångarna.



Vandrade runt tills vi såg ljuset i tunneln.


RSS 2.0